Regnig morgon och lite generellt molnigt väder, så vi gjorde en dalutflykt idag. Breitachklamm är en djup bäckfåra. Jättedjup. Vid snösmältningen verkar det kunna bli rejält mycket högre vatten. År 2005 var det 6,6 meters högvatten, vilket verkar vara det noterade rekordet.

När vi kommit upp ur bäckfåran gick vi in i Österrike en kort bit, och sen tog vi bussen tillbaka till Oberstdorf.

Både kabinbanorna och bussarna ingår i hotellpriset, och det är samma kort till hotelldörren, bussar och kabinbanor. Mycket smidigt!

Vi har tagit med oss klätterselar, via ferrata-kit och hjälmar, och idag var perfekt väder för Hindelanger via ferrata, alltså järnförstärkt klätterstig. Den är 8 km lång, vilket i sådan terräng är jättelångt. Vi nöjde oss vid första nedstigningen, efter en och en halv timmas klättring.

Det var väldigt trevligt att vi äntligen kunde gå en annan via ferrata än den i Funäsdalen. Vi har hindrats två gånger tidigare på grund av regn, först i Loen i Norge år 2018 och förra året vid Skuleberget. Men nu!

Vi gick på sicksackstig till näst översta kabinbanestationen och åt lunch. Vi satte oss inomhus, för vi kände att det var skönt att komma undan lite från solen.

Sen åkte vi kabinbana ner och gick hem och svalkade oss i husets bassäng.

Efter pizza på en av våra två balkonger, testade vi bassängen i källaren. Alltså, det är inte helt under jord. Det finns fönster och så. Bassängen har jetstrålar man kan simma mot om man vill. Det finns också bastu. Och så finns det kylskåp med olika flaskdrycker i källaren. Man betalar i en låst låda bredvid.

Sen gick vi ut igen för att titta på folk som tittar på fotboll. Vi gick förbi tidigare på dagen, och det var massor av bänkar utställda. På kvällen fanns det även flera ölserveringar och flera olika matvagnar. Vi stannade en liten stund och kände in stämningen. Det var rätt lugnt. Hade kanske varit skillnad om Tyskland var kvar till finalen. Vi är inte väldigt intresserade av fotboll, så vi gick hem och började fundera över morgondagen.

Efter att ha checkat in på lägenhetshotellet, så åkte vi direkt upp till toppen, Nebelhorn. Resor med både kabinbanor och bussar ingår i hotellpriset. Det är två mellanstationer på väg upp. Den ena kan man sitta kvar på, men vid den andra får man byta till en lite äldre kabinbana, med ståplats.

Det var 12 grader vid toppen, lite skönt.

Vi hade åkt tunnelbana och spårvagn, men inte S-bahn i München. Därför gick vi från vandrarhemmet till närmsta station för S-bahn och åkte in till stan.

Vi köpte lite mackor som reslunch från ett bageri på stationen.Salamibrezel, inbakad varmkorv i ostbröd, fröfralla med tre ostar högt.

Sen blev det regionaltåg. Vi hade fått rabattpengar från förseningen från resan till München, så det blev en billig resa. Fint att se lite kor och bondgårdar.

Vi passade även på att gå och titta på surfningen på den stående vågen i Eisbach. Det var musik i högtalare (syns på bild) och full aktivitet. Många stod i kö för att surfa, och varje surfare klarade kanske 10 sekunder till någon eller några minuter innan den föll i.

Det verkar finnas ett par lite lugnare stående vågor på andra ställen i stan, men vi har inte kollat på dem.

Vi funderade lite hit och dit över olika muséer, och vissa av oss ville ha variation från fordon och teknik. Till slut hamnade vi på Pinakothek der Moderne. Där fanns konst och design, bland annat en utställningar om cyklar. Så det blev ändå lite fokus på fordon.

München … Vi behövde besöka en riktig Biergarten. En del andra besökare var mer traditionella och tog med egen mat, dukade med blåvitrutig duk och annat fint. Vi köpte mat i serveringen, lite olika slags korvar (Nürnberger Bratwurst, Käsekreiner och Currywurst) med olika tillbehör, och så Brezel. Fredrik köpte eine Maß, alltså en liter öl, som traditionen bjuder. Barnen drack Spezi, vilket är cola och fanta blandat. Här fanns det på tapp. Jag testade en Rabarbershorle, alltså rabarbersaft med kolsyrat vatten.

Ett gäng hade med sig egen musik och skrålade med i ”Ein Prosit” tills de blev tillsagda av personalen att dämpa sig lite.

Det fanns också en hel del stammisbord med namnskyltar på.

Vi tog spårvagnen till ett gigantiskt slott. Enligt wikipedia så är fronten med sina 632 meters bredd störst i Europa. Och det var bisarrt stort. Svårt att se hela.

Vi gick runt lite i slottsparken. Det fanns massor av andra hus där, och de flesta hette något med -burg, till exempel Amalienburg och Pagodenburg.

Efter att ha ätit middag på vandrarhemmet, bestående av klyftpotatis, panerad fisk, sallad, tillbehör och efterrätt, så gick vi en promenad. Vi gick ut på en ö mellan älven Isar och Isarwerkkanal. När vi kom fram till Isarwerk 2 så visade det sig att man inte kom upp till gångvägen vi tänkte fortsätta på, eftersom gångvägen där var en bro ovanför oss. Antingen fick man klättra upp, vilket Sten gjorde, eller så fick man vada över en del av Isar för att komma till en trappa, vilket vi andra gjorde.

Fredrik hade siktat in sig på en Biergarten i skogen, men den såg typ stängd ut, fast det var fredag. Vi gick en annan väg tillbaka på fina gångvägar genom skogen tills vi kom till Kiosk 1917, vilken vi redan spanat in. Där var det mysigt häng på gräsmattan utanför, och de hade god dryck till alla.

Fin kväll, trots hot om oväder. Först en stund efter att vi kommit tillbaka till vandrarhemmet började det åska och regna.